Burhaniya Arvet

Tariqa Burhaniya Disuqiya Shadhuliya är sufi ordern (tariqa) tillhörande Sayyidi Ibrahim Qurashi Disuqi (13 de århundradet a.d.) fjärde av de stora sufi sheikherna och grundarna av sufi ordnar (aqtab). I den andliga ordningsföljden (silsila) av de Burhaniya sheikher som leder tillbaka till Profeten Mohammed (s.a.w.s.). De viktigaste länkarna i kedjan är:

  • Sayyidi al Shaikh Mohamed Ibrahim Mohamed Osman
  • Sayyidi al Shaikh Ibrahim Mohamed Osman
  • Sayyidi al Shaikh Mohamed Osman Abdu al Burhani
  • Sayyidi Ahmad Arabi al Sharnubi
  • Sayyidi Musa Abu al Umran
  • Sayyidi Ibrahim al Qurashi al Disuqi
  • Sayyidi Abul Hasan al Shaduli
  • Sayyidi Abdu al Salam ibn Bashish
  • Sayyiduna wa Maulana al Imam al Husain
  • Sayyiduna wa Maulana al Imam al Ali
  • Ziyadatan fi Scharaf al Musafa, salla'llahu alaihi wa sallam
  • Burhan-namnet på Sayyidi Ibrahim i Hadra meditationen   [Foto]   [Ljud / 225 Kb]
  • Disuq - Sayyidi Ibrahims stad i norra Egypten
  • Shadhuli - Sayyidi Ibrahims farbror Sayyidi Abul Hassan al Shadhuli
  • Tariqa Burhaniya har brett ut sig på Sayyidi Fahruddins Sheik Mohameds Osman Abduh al Burhanis († 1983) [Foto]   tid och hans son Sayyidi Sheikh Ibrahim Sheik Mohamed Osman († 2003) [Foto]. Idag under ledarskap av Sheikh Mohamed Sheik Ibrahim Sheik Mohamed Osman, finns många tusen följeslagare och hundratals Burhaniya samfund över hela världen. [Burhaniya i världen].
    Spridandet av Tariqa Burhaniya under de senaste årtiondena är grundadt i ett rikt arv Detta avsnitt ger några utdrag ur Burhaniyas historia.


    Ett livslångt uppdrag


    Sheikh Mohammed Uthman Abduh al Burhani föddes vid sekelskiftet i Halfa i Sudan. Vid 10 års ålder invigde hans farbror honom i Burhaniya sällskapet efter att han bönat om det länge. Men han kunde inte finna någon lärare i den yttre världen, vilket betydde att han inte kunde göra några andliga övningar eller få instruktioner. Han höll vakor nätterna igenom i bön under vilka han såg visioner där han fick besök av några av de stora helgonen. Under dessa visioner och i sina drömmar lärde han sig vissa delar av Aurad. Burhaniyas speciella böner. Efter att många år förflutit, hittade han slutligen en lärare, en blind främling som var sänd till honom av by Sayyidi Ibrahim Disuqi, den ursprunglige grundaren av sällskapet. Senare upptäckte han böcker som hade gömts undan i krukor av hans farföräldrar under Mahadi perioden då många böcker blev brända. De innehöll hela Aurad för hans Tariqa-väg, och Mohammed Uthman tog dom genast i bruk för sina följeslagare. I en lång vision som pågick i över fyrtio dagar fick han veta att hans uppdrag var att ingjuta nytt liv i Sayyidi Ibrahim Disuqis sällskap. I två månader vägrade Mohammed Uthman att ta på sig uppgiften tills Imam al Hussein personligen beordrade honom att göra det. Under Sheikh Mohammed Uthmans ledarskap vann Tariqa Burhaniya många följeslagare i Sudan och Egypten. Under sjuttiotalet omfattade sällskapet redan över 3 miljoner medlemar räknat enbart i Egypten. Sedan 1981 har sällskapet spritt sig också till Europa och Nord Amerika Sheikh Mohammed Uthman Som fick namnet Sayyidi Fahruddin gick ur tiden den 7 april 1983, och är begravd i Khartum (Sudan) Hans grav (maqam) har blivit ett pilgrimsmål och varje årsdag samlas Buhanis från hela världen och också medlemar av andra sufi ordnar för att fira en stor festival (hawliya) till hans ära. [Foto]   has become a place of pilgrimage, and each anniversary thousands of Burhanis from all over ther world as well as members of other sufi orders gather to celebrate a great festival (hawliya) in his honour.




    Att få Tariqa

    I sömnen och i mina visioner såg jag ett lokomotiv med en enda vagn komma emot mig, stannandes precis framför mina fötter. Jag upptäckte att tåget kom från Disuq, Min Sheikhs hemstad. Denna dröm upprepade sig i fyrtio dagar. Efter det blev visionen mer påtaglig och jag kunde träda in i den. Jag öppnade tågvagnen och fann en kista inuti, jag öppnade kistan och fann en kropp i en vit svepning. Jag lyfte på det vita tyget och fann under det ett grönt tyg. Jag lyfte det gröna tyget och fann under det ett gult tyg.
    Dessa är Tariqas tre färger : Den vita färgen är den som Allahs sändebud profeten Mohammed frid vare med honom hade gett till to Sayyidi Ibrahim. Den symboliserar den Islamiska lagen -Sharia. Den gröna färgen står för Sayyidina Hussain och den gula färgen för Sayyidi Abul Hassan al Shadhuli. Gult symboliserar besegrandet av sju egon vid framskridandet på Tarika-vägen.
    Efter att Mawlana Sheikh Mohammed Uthman lyft på alla tre svepningarna såg han kroppens fötter och blev mäkta förvånad att upptäcka att de liknade hans egna. Sen märkte han närvaron av sheikh Sayyidi Abul Hassan al Shadhuli och många andra helgon . "Vem är denne avlidne ?" Frågade han. "Det är Ibrahim Disuqi", Var svaret. Mawlana brast i tårar i tron att alla hans ansträngningar och många böner varit förgäves eftersom hans Sheikh verkligen gått bort. Men så trädde Siddi Ibrahim Disuqi själv fram inför honom. "Den döde står för min Tariqa" sa han, och du har blivit utvald för att bringa den tillbaka till livet. I två månader vägrade Mohammed Uthman att ta på sig uppgiften. Därefter uppenbarade sig helgonen ännu en gång, denna gång i sällskap av Sayyidina Hussain. Det sägs att man inte kan vägra en begäran från honom. Han sa "Min son tveka inte. De som får en börda får också stöd. Axla detta ansvar och be om vad du än behöver. Det kommer att ges dig" "Mohammed Uthman ställde många vilkor, inklusive vilkoret att hans följeslagare inte tillåts bli (majzuh) tokiga och att de inte behöver genomgå någon period av andligt tillbakadragande från världen (khalwa). Sayyidi Ibrahim och and Sayyidina Hussain skrev på ett kontrakt med 60 vilkor. Detta kontrakt är fortfarande i ägo av Tariqa sällskapets Sheikh, Maulana Sheikh Ibrahim.




    Djabal Auliya

    Som barn hade Mohammed Uthman en dröm i vilken ett stort helgon Sayyidi Ahmad al Badawi tog honom i handen och ledde honom till helgonens berg 'Djabal Auliya' en plats nära Kartoum. Han slog till berget och tvingade det att bilda en grotta "Bed i denna grotta " beordrade han Mohammed Uthman. Pojken vaknade och var förbryllad över dessa instruktioner. Han gjorde en förfrågan till platsens borgmästare en man vid namn Wasim, angående berget. Wasim sa honom att berget kallades Djabal Auliya eftersom några helgon en gång hade bett i en av dess grottor. Mohammed Uthman hittade slutligen platsen som visats i drömmen. En grotta vars golv var täckt av vit sand och i vilken böneriktningen Qibla var utstakad. Där bad han för sitt Tariqa- sällskaps Sheikher eftersom deras kedja endast var ofullständigt känd av honom. Han återvände till grottan på senare år och tillbringade där sex månader i avskildhet och andlighet.




    Den blinde läraren

    Trots att Mawlana hade tagit Tariqa Burhaniyas förbund många år tidigare, kunde handfortfarande inte finna någon lärare som kunde instruera honom i de övningar som behövs för att skrida framåt på vägen till Allah. Så han tillbringade mestadelen av sin tid i moskeen där han studerade Islamisk lag och Sharia. En dag kom en blind Egyptier in i rummet och frågade honom "Vill du inte erbjuda mig en sittplats ?" "Detta är en Moskee" svarade Mawlana, "Var och en är välkommen här" främlingen vände sig om och bad som seden är när man träder in i en moskee. Sedan sa han "Sayyidi Ibrahim Disuqi har skickat mig för att lära dig Aurad. " Han stannade med Mohammed Uthman i sju månader och lärde honom alla detaljer om aurad ochandra specialövningar inom Burhaniya. Under denna tid bad Mohammed Uthman ofta och i hemlighet för att hans lärare skulle botas från blindheten. Men så en dag gick hans lärare runt i rummet och nämnde varje föremåls färg - för trots att han var blind, så kunde han se utan att använda ögonen. Efter att de sju månaderna var över lämnade han Mohammed Uthman för att återvända som han sa till Disuq nära Sayyidi Ibrahim Disuqi grav som var vid hans hem. Nästa gång Mohammed Uthman var i Disuq frågade han folket där om den blinde främlingen men ingen hade någonsin hört talas om honom.